Invandrarpolitiskt program

antaget den 26 maj 1979 och senast reviderat den 23 mars 2013

1. ALLMÄNT
Migrationen är en naturlig process i alla länder, både innanför och utanför landets gränser. Migrationen kan bero på olika politiska, sociala, religiösa eller kulturella problem, krig m m som tvingar människor att lämna det land eller det område de traditionellt har varit bosatta i. Migrationen kan bli ett problem när:
a) den sker helt okontrollerat,
b) ett lands ursprungliga befolkning inte vill acceptera de nya invånarna som likvärdiga,
c) invandrarna inte är med i beslutsprocessen för att bygga upp det nya landet
Migrationen till Sverige har pågått oavbrutet under hela Sveriges historia. Sverige har haft reglerad invandring sedan början av 1900-talet. Det svenska samhället och invandrarna är överens om att en reglerad invandring behövs. I dagsläget utgörs en del av den reglerade invandringen av arbetskraftsinvandring.
I dag vill man likställa många flyktingar med spontana invandrare. Det får inte ske. Varje flykting – eller invandrargrupp har sina specifika frågor. Även inom samma medborgarskap finns det frågor som skiljer olika grupper från varandra. Varje enskild flykting eller invandrare har också sina särskilda frågor som kräver enskilda lösningar. Detta hindrar inte att alla flyktingar och invandrare också har många gemensamma frågor, som särskiljer dem från majoritetsbefolkningen.
2. HEMSPRÅKET OCH SKOLAN
Invandrarnas eget modersmål har som regel låg status fast forskning visar att barns kunskaper i modersmålet påverkar deras förmåga att lära sig andra språk. Flerspråkighet är en tillgång för hela samhället. Hemspråksundervisningen i skolan måste få samma status som annan språkundervisning för att den skall nå sitt syfte. IRF tycker att det skall finnas tydliga och klara direktiv, för hemspråksundervisningen i skollagen och i läroplanen, både vad gäller barnens rätt till hemspråksundervisning och antal timmar per vecka som varje elev har rätt till.
Hemspråksundervisning skall vara obligatorisk och jämställas med annan språkundervisning. Staten ska vara med och delfinansiera hemspråkundervisningen för att inte kommuner med många invandrare ska belastas extra.
Undervisning i svenska för vuxna invandrare skall inriktas på att ge invandrarna en funktionell insikt i språket. En del av undervisningstiden skall användas för att ge invandrarna en god kännedom om det svenska samhället, särskilt den del av samhället de kommer i kontakt med. Stat och kommun skall ha ansvaret för undervisningen. Invandrarföreningar bör spela en roll i förmedlandet av kunskaper om det svenska samhället och kunna påräkna stöd från samhället för detta.
Undervisningen i svenska språket måste kvalitetssäkras.
3. ARBETSMARKNADEN
De vuxna invandrare, som kommer till Sverige, har som regel genomgått sin grundutbildning och har ofta även en yrkesutbildning. En kompletterande utbildning inom de yrken de utövat i hemlandet skall därför erbjudas så att invandrare med yrkesutbildning från sina hemländer snabbt kommer in i arbetsmarknaden.
Invandrare arbetar i mycket högre grad än majoritetsbefolkningen i industrier med dålig arbetsmiljö. Förbättring av arbetsmiljön är en nödvändig förutsättning för att åstadkomma jämlikhet mellan den infödda befolkningen och invandrarna.
Det råder stor arbetslöshet bland invandrarungdomar fast de har utbildat sig i Sverige. Det samma gäller för vuxna invandrare. Åtgärder så att de snabbt kommer in i arbetsmarknaden behövs. Arbetsförmedlingarna bör instrueras att sätta särskild fokus på invandrarungdomar. Vuxna invandrare som saknar arbete idag måste förses med yrkesutbildning inom områden där efterfrågan är stor.
Arbetsförmedlingens service till invandrargrupperna måste förbättras och förmedlingens arbete anpassas till för invandrare lämpliga former. Flerspråkig personal/tolkhjälp skall erbjudas.
Antidiskrimineringslagstiftningen råder idag som motverkar diskriminering av invandrare på arbetsmarknaden. Trots det förekommer diskriminering av invandrare på arbetsmarknaden. Myndigheterna måste agera kraftfullt för att förebygga diskriminering samt se till att lagstiftningen följs. Flerspråkighet och kulturell kompetens skall vara meriterande för statliga och kommunala tjänster. Diskrimineringsombud borde finnas på arbetsplatser.
4. SOCIALPOLITIK
En aktiv socialpolitik för invandrare kan genomföras genom att invandrarna själva är med. Den kulturkollision, som svenskarna upplevde i övergången från lantbrukarsamhället till industrisamhället och nu upplever i övergången till det högteknokratiska samhället accentueras för många invandrargrupper som tvingas gå igenom samma process på kortare tid.
Flerspråkig personal bör få företräde till nya offentliga tjänster. Äldre invandrare i behov av åldringsvård ska erbjudas plats på boende där personal med kunskap i deras modersmål finns.
Inom en del av invandrargrupperna har kvinnor av tradition mycket låg status. Det är viktigt, att kvinnorna får stöd så att deras ställning förbättras samt yrkesutbildningen för kvinnor bör anpassas så att de får lika stor chans att komma in i arbetsmarknaden. Sammanslutningar och föreningar, där invandrarkvinnor är med, är ett viktigt inslag i detta arbete.
5. FLYKTINGPOLITIK
Staten ska ha övergripande ansvaret för flyktingmottagandet.
Asylsökande skall få rätt till biträde från början samt rätten till att själv anlita och byta biträde. Väntetiden i flyktingsluss skall vara kortast möjlig med bibehållen rättssäkerhet.
Inför beslut om utvisning skall de svenska myndigheterna ta hänsyn till asylsökandes mänskliga rättigheter, samt hans/hennes fysiska och psykiska tillstånd. Barn skall under inga omständigheter tas i förvar.
Bevisbördan på flyktingskap skall inte enbart ligga på den asylsökande.
Under hela prövningstiden skall den asylsökande ha rätt att få tillfälligt arbetstillstånd.
EU måste arbeta fram gemensamma regler för en kontrollerad men generöst tilltagen migration.
Det har visat sig att flyktingarna mår psykiskt dåligt under väntetiden eftersom fritidsverksamhet inte drivs. IRF tycker att undervisningen i svenska språket och fritidsaktiviteter skall erbjudas med obligatorisk deltagande under prövningstiden.
För övrigt står IRF för en generös flyktingpolitik samt på rätten till asyl.
6. KULTURPOLITIK
Genom invandring har Sverige berikas med en mångnationell kultur på alla områden. Det finns invandrare inom litteratur, teater, musik, och andra kulturella områden. I Sverige finns invandrade kulturarbetare, som är kända inte bara i sina forna hemländer och i Sverige utan i hela världen. Många av dem representerar Sverige i utlandet i olika kultursammanhang. Sitt språk och sin kultur bör invandrare kunna bevara och utveckla, om de så vill. De kulturella invandrarorganisationerna är värda allt det stöd, de behöver.
Invandrarna skall ges möjlighet att utveckla och bedriva den kultur, som de kommer ifrån. Kulturyttringar, som kränker människovärdet, skall naturligtvis inte tillåtas vare sig bland svenskarna eller bland invandrarna. En aktiv kulturpolitik innebär att invandrarna ges möjligheter att behålla kontakterna med hemlandet och med andra länder, där invandrare med samma kulturella bakgrund finns. Att förklara invandrarnas kulturer för svenskarna skall inte vara ett självändamål. Stödet skall i första hand inriktas på andra former, där invandrarna själva kan ta del av och uppleva sin egen kultur.
Invandrarna skall få vara med i det svenska kulturella livet på samma villkor som svenskarna.
7. DISKRIMINERING OCH FÖRDOMAR
I dåliga ekonomiska tider blomstrar fördomar bland olika grupper i samhället, både invandrarnas fördomar mot svenskar och omvänt. Fördomar kan inte enbart motarbetas med information. S.k. “positiv diskriminering” kan också skapa nya fördomar, som på längre sikt försämrar invandrarnas ställning.
Kontakter mellan invandrare och svenskar måste förbättras. Det kan ske genom olika gemensamma arrangemang inom bl a kultur och idrott. Ett samarbete mellan svenska föreningar och invandrarföreningar kan ge mycket positiva resultat. Privata kontakter mellan svenskar och invandrare är viktiga. Politiska såväl som andra organisationer bör arbeta för att få med invandrarna i sin verksamhet.
Diskriminering av invandrarna i bostadsområden skall från statens sida inte tillåtas. Koncentrationen av invandrare i vissa områden skall mötas med aktiviteter och åtgärder, som gör området lika attraktivt som andra områden, där enbart svenskar bor. Segregation skall inte upplevas som ett negativt begrepp i sig.
8. MASSMEDIA
Invandrarna bör förekomma i vanliga program i radio och TV. Sveriges Radio bör eftersträva att också ha presentatörer som talar svenska med utländsk brytning. Invandrarna bör framställas som de vanliga människor de är och deras aktiviteter skall presenteras på samma sätt, som man presenterar svenskarnas. Massmediafolk skall erbjudas möjlighet att lära sig om invandrarnas kulturella och sociala bakgrund, historia m m.
9 INVANDRARNAS POLITISKA REPRESENTATION
En stor del Sveriges befolkning utgörs av invandrare eller människor med invandrarbakgrund. Detta återspeglas inte i Sveriges politiska representation. De svenska riksdagspartierna bör arbeta för att i sina listor ha invandrare på valbar plats i proportion till väljarkåren. Detta gäller i ännu högre grad kommun och landsting, där alla invandrare efter tre år i Sverige har rätt att rösta.
Invandrare som grupp skall vara representerade i alla samhällsorgan, där intressegrupper har representanter, t.ex. i Sveriges Radio, Kulturrådet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Skolverket, Statens ungdomsråd, länsarbetsnämnder, m m.
10. INVANDRARORGANISATIONER
Invandrarorganisationerna fyller en viktig funktion i samhället. Ofta har en invandrarorganisation uppgifter, som bland svenskar handhas av flera organisationer. m.m. Invandrarna skall själva få bestämma i vilken organisation de vill arbeta.
Det är naturligt att det kan förekomma flera föreningar inom samma invandrargrupp, såsom det förekommer bland svenskar. Samarbete mellan invandrarföreningar skall stimuleras men föreningarna skall själva bestämma, hur de vill samarbeta. De skall inte underställas eller råka i beroendeförhållande till en myndighet.
11. INVANDRARNAS TROSBEKÄNNELSE
Invandrarna tillhör många trosbekännelser. Bland dem finns muslimer, kristna, hinduer, buddhister m fl. Det är viktigt, att deras trosutövning underlättas, t ex genom hjälp till lämpliga gudstjänstlokaler.

Kommentera